Jajamensan! Här kommer Topp 10!
10. Yeah Yeah Yeahs - It's Blitz
Ska tacka Linus för att han tippsa mig om detta på en buss för några månader sedan. Har sedan dess inte kunnat sluta lyssna på dem. Helt enkelt Indie när det är som allra bäst.
Låtval: Heads Will Roll, Skeletons
Spotify: Här.
9. He Is Legend - It Hates You
Börjar i ett frenetiskt tempo med Dicephalous och släpper inte taget om en förens sista låten. En riktigt svängig och bra metal platta som jag verkligen rekommenderar alla att lyssna på.
Låtval: Dicephalous, Everyone I Know Has Fangs
Spotify: Här.
8. Iwrestledabearonce - It's All Happening
Detta helt underbara band har jag älskat sedan deras första EP. De har sin helt egna stil som är helt random(väldigt experimental alltså :D). Riktigt tunga partier byts ut till små gulliga truddilutter och byts tillbaka lika snabbt som det kom och galna skrik byts till clean vocals och tillbaka innan man ens märker det. En helt salig-blandning med helt underbara riffs och tunga breakdowns som är en fröjd att lyssna på. Ett stort plus för Krysta som har en pipa som inte är att leka med. Det ska sägas dock att deras musik är väldigt mycket "love it or hate it", antingen älskar du det, eller så tycker du att det är helt galet värdelöst. Jag är då på "love"-sidan.
Låtval: Danger In The Manger, Tastes Like Kevin Bacon
Myspace: Här.
7. Miss May I - Apologies Are For The Weak
Årets nykomling(enligt mig >:@), Miss May I, släppte i år sitt debut album. Fan så bra det är. Det är så som jag önskar att The Devil Wears Prada skulle vara. En mer brutal version av TDWP skulle jag säga att dem är. Och det är jävligt välkommet. Clean vocals är sjukt bra, riffsen sitter som en smäck, och breakdownsen är precis så som dem ska vara. De har väldigt mycket att leva upp till med deras nästa release.
Låtval: Architect, Not Our Tomorrow
Spotify: Här.
6. Isis - Wavering Giant
Denna skiva upptäckte jag väldigt sent i år men jag är mycket glad att jag gjorde det. De är som en härlig blandning mellan Mastodon, och Tool, i ett och samma band. Långa och väldigt progressiva verk med härligt post-metal sound är väldigt härlig kombination som man inte kan få nog av. Har ni missat denna guldklimp föreslår jag att ni lyssnar på den omedelbart.
Låtval: Hall of the Dead, Hand of the Host
Spotify: Här.
5. Scale The Summit - Carving Desert Canyons/Amesoeurs - Amesoeurs
Ja, en delad 5:e platts är det som blev för dessa två. Kan fan inte bestämma mig för vilken som är bättre. Två helt enormt bra album. Det instumentaliska mästerverket av Scale The Summit damp ner under sommaren och man tröttnar inte på det. StS kan ses som en instrumentalisk version av Between The Buried And Me, så om ni gillar dem så gillar ni definitivt detta.
Amesouers första och sista fullängdsrelease är verkligen så bra som jag hoppades på att den skulle vara. En blandning av black metal, post-rock och lite shoegaze som klingar fanatiskt bra med varandra. Extremt jävla synd att bandet splittrades efter några inre dispyter som från utsidan verkligen ser rätt fåniga ut. Men som tur är så fick vi en sista svängom med fransmännen och fransyskan, och det tackar jag för i alla fall.
StS låtval: Age of the Tide, Glacial Planet
Spotify: Här.
Ames. låtval: Les Ruches Malades, Heurt
Spotify: Här.
4. Katatonia - Night Is The New Day
Det absoluta soundtracket för vintern kan man säga. Katatonias doom-metal sätter verkligen en deprimerande atmosfär med denna skiva. Men ÅH JÄVLAR så bra den är. Vilken röst Jonas Renke har, han får verkligen fram det lite melankoliska soundet som de är ute efter. Jag kan inte säga det för mycket: denna skiva måste man lyssna på. Från den riktigt tunga metal-låten Forsaker till den akustiska Idle Blood är detta ett episkt verk som inte glöms bort. Har totalt lyssnat sönder den sedan releasen i november och har fortfarande inte tröttnat på den. Det säger rätt mycket.
Låtval: Forsaker, Idle Blood, Liberation
Myspace: Här
3. August Burns Red - Constellations
Läs min recension av den här. Finns väl inte mycket mer att tillägga än det. ;)
Låtval: Meddler, White Washed
Spotify: Här.
2. Mastodon - Crack The Skye
Hade enormt svårt att välja vilken av dessa två återstående platser som skulle gå till vilken skiva. Men det var Mastodon som drog det kortare strået. Men tro inte att detta är en sämre skiva för det. Det är ett mästerverk som verkligen inte får missas. De helt stört bra låtarna The Czar och The Last Baron är två episkt progressiva verk som gör denna skiva helt jävla underbar. Det roliga är att jag inte ens visste att denna release skulle komma. Men då jag lyssnade lite grann på Blood Mountain, så tänkte jag att man kan väl ge den en liten chans då. Fan va glad man är för det. De har gått från efter en mer progressiv-stil med denna skiva jämfört med föregående releaser, och det är verkligen ett steg åt rätt håll för detta band.
Låtval: The Czar, The Last Baron
Spotify: Här.
1. Between The Buried And Me - The Great Misdirect
Årets bästa album! Ett litet snäpp bättre än Crack The Skye. Öppningen med Mirrors och Obfuscation är en helt makalös låt och den senare är en av de bättre låtar som BTBAM har gjort. Det kan i och för sig sägas om alla de 6 låtarna. Men ta inte antalet låtar som någonting dåligt eller att det är en kort skiva. Tvärtom. Skivan är 59 Minuter och sista låten Swim To The Moon är hela 17.54, så det finns gott om musik att njuta av här. Det finns ett problem dock(om man nu kan se det som ett problem), frånvaron av några riktiga crescendon, något som Colors var fullt av. Visst, ett i Swim... och ett i Fossil..., men de hade gärna fått bre på med några fler. Men trotts det så är detta en episk skiva, som man inte får underskatta. Det tar några lyssningar för att ta in allt, men när man väl har gjort det... damn.
Med detta album har de gått tillbaka lite till sina rötter samtidigt som de har haft kvar allt det som gör dem så bra. De har tagit tillbaka lite av hårdheten och tyngden som de minskade på Colors. Om man jämför denna skiva med föregångaren så märker man rätt snabbt att de har utvecklat sitt sound och prackat på med ännu mer komplexa gitarr-slingor, tajtare trummande och framför allt har Rogers utvecklat sitt growl. Det låter inte lika ansträngt längre, utan mer naturligt och framför allt bättre.
Kort sagt, den når kanske inte upp till föregångaren trotts utvecklingen men den är en sjuhelvettes bra skiva ändå.
Låtval: Hela jävla skivan.
Spotify: Här.
De' va' de' hele!
